Igår spenderade jag större delen av dagen med att bråka med en trälig uppgift, som tog alldeles för lång tid och bara inte ville bli klar. Så på kvällen, efter att ha suttit framför den bleka datorskärmen hela dagen och pluggat, så var inte humöret på topp direkt. Jag funderade på att call it a day och gå och lägga mig... Men eftersom det är första torsdagen i månaden så vankades det Folkligt Värre (folkdans!) i en skola som ligger väldigt nära där jag bor. Eftersom fina Viffla ansvarade för fikaförsäljningen så tänkte jag släpa mig dit för en stunds stickning och struntprat. Beväpnad med ett par stickningsprojekt och dansskorna gav mig modigt ut på Färden mot Folkdansen, virvlande snö och hell-freezes-over-kyla och isbjörnar till trots.
Shit Manhattan vad jag saknat dansen, märkte jag. Jag hade inte dansat folkdans på över två månader innan igår, och abstinensen var enorm! Det var helt underbart att få dansa igen - jag och lovely Hanna schejkade loss och varvade tokschottis med pompös vals. Som vanligt stannade jag till midnatt, och på vägen hem mötte jag och Viffla en flock på femton (!) rådjur. Så fint att kunna uppleva naturen så nära inpå fast man inte bor på landet.
Det vackra garnet på bilden har jag fått av Viffla i julklapp - det är samma garn som hon stickat en superfin Revontuli i. Jag håller på med en egen sådan nu, med hjälp av Viffla förstås - jag är ingen erfaren stickerska och kan behöva lite hjälp i början av krångliga mönster.
Så nu, efter en kväll/natt av trevligt sällskap, pyssel och dans, så vaknade jag imorse och kände mig bara sådär härligt tillfreds med livet och full av energi. Nu ska jag lyssna på Norah Jones' mys-svängiga skiva Come Away With Me och ta itu med vad dagen för med sig. Jolly good!
